förlossningen

I går var det dags för efterkontroll hos barnmorskan. Jag hade sett fram emot det ganska mycket eftersom man går igenom förlossningen och journalen.

Bm frågade hur jag hade upplevt förlossningen och hur jag kände nu i efterhand.
Jag: Jag hade önskat att det hade tagit lite längre tid. 
Bm: Okej... det är det inte måga som önskar.
Jag: Nej jag kan tänka mig det, men vi kom dit 02:20 och Jack är född 04:19.
Bm: Ahaaa, då förstår hur du menar.

Vi pratade en del och gick igenom journalen, hon tog även blodtryck och vikt (?) Blodtrycket var tipp topp och vikten visade 1 kg från inskrivningsvikten. Vilket jag tänker vara nöjd med. Då jag vet med mig själv att jag typ fikar VARJE dag och äter onyttigt lite för ofta. Men får bli ändring på det nu när sambon börjar jobba på måndag.

Hade inte tänkt skriva nått om förlossningen, då jag var lite tveksam till om jag kom ihåg allt.
Men efter att ha gått igenom journalen så bestämde jag mig för att skriva lite om hur det gick till då Jack föddes. Till er som hört/läst den här historien tidigare så kommer den här inte vara lika öppen :)
Klockslagen är hämtade från förlossningsjournalen och minnet.

Kl 10:45 måndaden den 23/5 hade jag tid hos bm. Vi kollade blodtrycket, mätte magen och pratade lite allmänt. Jag var frustrerad och irriterad över att vi passerat BF med 2 dagar. Så bm erbjöd sig att göra en hinnsvepning och se om det kunde få fart på det hela. Jag var då öppen 2-3 cm enligt bm. Efter det åkte jag ner till Lina, och redan där började jag känna av mensvärk. Det kom och gick, inget regelbundet. Sedan på vägen hem från Lina vid ca 13.30-14.00 så var jag in på affären och skulle handla nått att äta till lunch. Inne på affären börjar ryggen göra ont och jag inser att värkarna har börjat på riktigt. Väl hemma lägger jag mig på soffan och börjar "klocka" värkarna. Dom är extremt oregelbundna och ibland försvinner dom och är borta i närmare timmen. I samband med det här informerar jag även sambon som är på jobbet att värkarna har börjat.

Sambon kommer hem, och värkarna fortsätter vara oregelbundna. På kvällen runt 18 tiden åker vi en sväng till sambons föräldrar och dricker kaffe och äter glass. Väl där så har jag nog bara 3 värkar, och försöker ställa in mig på att dom nog kommer försvinna helt. Allt för att man inte ska bli besviken.
När vi åker därifrån runt 20 tiden så kommer värkarna tätare, och i bilen på vägen hem inser vi att vi kommer bli föräldrar innom kort. Jag vet att jag tänkte att innom några dagar så är Lillis ute. Om vi bara visste. Väl hemma så kommer värkarna med 4-8 min mellanrum. Dom är fortfarande så pass " svaga" att jag kan andas mig igenom dom utan större problem.

Runt 22 tiden så kom värkarna oftare, med ca 3-4 min mellanrum och tilltog i styrka.
Kl 23 ringde jag in till förlossningen då det bokstavligt talat kändes som om min rygg skulle gå av. Får prata med en kvinna/tjej som jag upplever som lite arrogant. Hon säger att eftersom det är första barnet så kommer det här ta tid, och eftersom jag inte haft regelbundna värkar än så tycker hon att jag ska ta två alvedon och ett bad eller dusch och sedan försöka vila. Jag blir upprörd, men tänker att jag vill ju inte åka in dit och så konstaterar dom att man är 2 cm öppen och så vill dom skicka hem mig. Så några tårar senare så tar jag 2 alvedon och en varm dusch. Jätte skönt, i typ 1,5 min tills värkarna ökar i styrka och jag får tillslut lov att se mig besegrad.

Värkarna fortsätter att komma med 2-3 min mellanrum mellan 23.30-01.00 Klockan 01.15 ringer jag till förlossningen och säger NU KOMMER VI, jag klarar inte det här längre. Kvinnan som svarar säger att vi är välkommna. I bilen på väg till förlossningen avlöser värkarna varandra och under tiden lyssnar vi på karlavagnen. Det blåser som fan när vi kommer fram till förlossningen i Västerås och mina värkar gör att jag inte kan ta mig ut ur bilen på en gång.

Kl 02:20 skrivs vi in på förlossningen. Vi blir hänvisade till ett undersökningsrum där dom kopplar på CTG, Jacks hjärtljud visar ca 125spm. Jag blir lite irriterad över att jag måste ligga still på britsen inne i undersökningsrummet. Jag ville hellst stå och vagga fram och tillbaka under värkarna. Vi får vara där inne i en evighet och kl 03:10 blir jag undersökt för första gången. Bm konstaterar att jag är öppen 9cm och ber sedan om ursäkt för att hon bad mig ta alvedon och försöka vila. Jag har alltså klarat 9 cm hemma, helt sjukt. Jag blir jätte glad över att dom inte kommer skicka hem oss.
Efter nästa värk flyttas vi till förlossningsrum nr 6. Där förklarar en snäll sköterska hur lustgasen fungerar. Kl 03:34 går vattnet (tidigare än vad jag trodde ) Kl 04:08 börjar jag känna att jag vill krysta. Bm säger att det är fritt fram, men att jag inte får använda mig av lustgasen längre. Vid krystvärkarna går hjärtljuden på Jack ner, jag får lägga mig på vänster sida. Men det har ingen effekt. Bm tillkallar läkaren. Kl 04:13 kommer läkaren in och det beslutas att dom ska använda sugklocka. Här är jag helt borta, jag är trött, livrädd, sliten och har sjukt ont. Helt ärligt är det enda jag kan tänka på är hur Jack mår och att jag kommer skita på mig. Kl 04:19 föds Jack, han mår bra. Jag mår bra, även om jag har sjukt ont.
Men inget slår känslan när man får upp sitt eget barn på bröstet.
Jag tittade på sambon, han var stolt. Stolt som en tupp över sin son.





Jack Maximillian 4020g och var 52cm lång